Jag sitter i köket och äter ris med öppen mun. Jag sitter och smaskar och läser P.O Enquists “Nedstörtad ängel – En kärleksroman”. Det finns en överkomlig trötthet i kroppen, en trötthet i sinnet likaså men är den överkomlig? Ja, allt är överkomligt. Mitt sinne som varit så uppfyllt är nu tomt, utblåst. Tomheten fylls med någon sorts sorg och det skrämmande är att jag trivs med det.
Jag har bara läst några sidor men känner på mig att det är en av de vackraste böcker jag läst.
“En människa kan leva utan syn, en blind är också en människa. Men blir man inte sedd, då är man ingenting.”
Då är man ingenting.
